måndag 11 september 2017

Abaddon's Gate av James S. A. Corey

När historien började, i boken Leviathan Wakes, stod det inte klart om det var mänskliga eller utomjordiska krafter som drev på handlingen. Det gjorde ingenting, för författarduon bakom pseudonymen James S. A. Corey krev så skickligt och spänningsfullt att allt var intressant: vardagslivet på kolonierna på solsystemets månar, rymdskepp som plockar upp konstiga nödsignaler, det politiska spelet bakom kulisserna, konspirationerna med farlig utgång. Halvvägs genom första boken uppdagades det dock att fröet till allt som hände var en invasiv molekyl sänd till solsystemet från en annan civilisation. I tredje boken har målet för protomolekylens arbete tagit form i storformat inför mänsklighetens ögon.

Utanför Neptunus omloppsbana ligger den vidsträckta ring som protomolekylen byggde efter att den landat på Venus: helt klart ett högteknologiskt verk, men för vilket ändamål? Är detta början till mänsklighetens undergång? i en storslagen och litet rörande gest sänds ett skepp med poeter, konstnärer och representanter för olika religioner till ringens närhet. Genom en serie underliga sammanträffanden skickas också Rocinante och dess tighta besättning dit, trots att kapten James Holden egentligen vill hålla sig därifrån till varje pris. Fler sammanträffanden och några viktiga missförstånd driver skeppen, vilket nu även inkluderar övervakare från såväl Jorden som Mars och OPA, till närmare bekantskap med ringen och dess syfte.

Enbart mötet med denna stora artefakt borde räcka som mysterium och utmaning; att försöka ta reda på vad konstruktionen kan göra och använda det för mänsklighetens bästa. Men människor kan vara envisa, självgoda, ärelystna, hämndlystna, och det behövs bara några av det slaget för att saker skall börja gå illa. Med ännu större fingertoppskänsla än tidigare följer boken några utvalda nyckelpersoner i dramat. Kapitlen är som vanligt relativt korta och intensiva; fullpackade med spänning och ett driv framåt i handlingen. Ett stort plus är att en av huvudpersonerna, Anna, är en metodistpastor som skildras utan den fördomsfullhet som ofta låter religiösa personer framstå som enögda och bakåtsträvande. Hennes tro och människokunskap kommer till stor nytta både som samlande kraft i oroliga tider och öga mot öga med människor som kan orsaka verklig skada.

En annan stor fördel med Coreys berättarstil är att de inte låter mysterier hänga olösta alldeles för länge. De hemligheter som göms undan uppdagas efter några kapitel istället för att dyka upp som deus ex machina i sista kapitlets stora slutuppgörelser. Problem hanteras men nya dyker upp, och även med (nästan) alla fakta på bordet stiger spänningen inför varje ny konfrontation. När allt dras till sin spets vrids även de känslomässiga investeringarna upp ett varv till, vilket ökar tyngden bakom varje insats. Jag är mäkta imponerad över hur varje bok i The Expanse-serien är en del av en större berättelse, och ändå ett komplett äventyr i sig själv.

Fler böcker av James S. A. Corey:
Leviathan Wakes
Caliban's War

Inga kommentarer: