Fram till att Berlinmuren föll var det svårt att veta att det skulle ske. Så många gånger under historiens lopp har människor trott att en förändring varit på väg men krossats, tillsammans med sina drömmar, av en diktatur som vill hålla fast vid sin makt. Atomic Blonde utspelar sig i Berlin år 1989, och spelet mellan stormakterna är intensivt, kanske intensivare än på länge. En högt placerad underrättelsetjänsteman i DDR har en lista över alla spioner på både öst- och västsidan, och när han vill hoppa av måste han och listan skyddas.
MI6 har en man på plats, David Percival, men han är djupt insyltad i både det ena och det andra och är inte helt tillförlitlig. Den de skickar för att röja upp och eskortera avhopparen är Lorraine Broughton, spelad av den gudomliga Charlize Theron. Från det att hon landar i Berlin glider hon medvetet in i alla fällor som lagts ut för henne, för att sparka sig ut med kylig effektivetet och göra sig av med några av alla som står ivägen för henne.
Miljöerna presenteras i gråskalor; höghusområden i betong, ofta upplysta av rött neonljus som faller över människornas ansikten. Tunga låtar från 80-talet dundras fram tillsammans med agent Broughton: Blue Monday, Cat People och andra starka tidsmarkörer. Fightscenerna är många och intensiva; Lorraine Broughton slåss snabbt och hårt och med alla till buds stående medel. I flera scener avpolletterar hon flera hårdföra män på kreativa sätt. Filmen kulminerar i en lång oavbruen scen där agent Broughton och hennes motståndare skjuter, slår och kastar varandra in i väggarna, blir sårigare och tröttare men inte ger upp, och det är oerhört imponerande. Det gäller liv och död och ingen av dem vill ge upp.
Många filmer idag görs med intentionen att få uppföljare. Atomic Blonde bygger på en grafisk novell, The Coldest City av Antony Johnston, som fortsatte sin serie med kallakriget-historier i Berlin med The Coldest Winter vilken dock fokuserar på David Percival. Det lockar oerhört mycket att se fler filmer med den kapabla Lorraine Broughton, en iskall kvinna som drar sympatier inte för sin minimalt uppbyggda personlighet utan för sin handlingskraft, suveränt gestaltad av Charlize Theron. Men Atomic Blonde är en tillräckligt hård smäll i mellangärdet för att stå för sig själv långt efter att kalla kriget börjar kyla världen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar