lördag 15 augusti 2015

The Buddha in the Attic av Julie Otsuka

Vi kom över havet är den passande och poetiska svenska titeln på Julie Otsukas bok. Berättarrösten är ett kollektiv av kvinnor på väg mot japanska män i USA som annonserat efter fästmör från hemlandet. Vi:et är både något som inbegriper många:

Most of us on the boat were accomplished, and were sure we would make good wives. We knew how to cook and sew. We knew how to serve tea and arrange flowers and sit quietly on our wide flat feet for hours, saying absolutely nothing of substance at all.

Men rösten grenar också ut sig till de olika kvinnorna: en kort men innehållsrik mening ger en ledtråd till ett helt liv. Därför kan man inte läsa boken långsamt; med utgångspunkt i det ögonblick som beskrivs föreställer jag mig den kvinnans öde i det nya landet och de tankar och känslor hon kommer att ha men kanske tvingas dölja.

På liknande sätt beskrivs de nya levnadsförhållandena - de väntande männen, var de får bo, vad de får arbeta med - en mening, ett liv.

Home was a cot in one of their bunkhouses at the Fair Ranch in Yolo. Home was a long tent beneath a leafy plum tree at Kettleman's. Home was a wooden shanty in Camp No. 7 on the Barnhart Tract out in Lodi.

Ibland nämns en kvinna vid namn, men oftast inte. Någon gång tycks en kvinna dyka upp igen som man hört om tidigare, men det kan också vara någon annan med en liknande levnadsbana. Berättargreppet är bättre på att förmedla hur många det var som faktiskt flyttade från Japan till ett ovisst öde i Amerika, och hur skiftande livet verkligen utvecklade sig för dem. Trots sin anonymitet känns kvinnorna som individer, respektfullt behandlade av författarrösten. Julie Otsukas bok är intressant på många plan och mycket tänkvärd.

Fler böcker av Julie Otsuka:
When the Emperor was Divine

2 kommentarer:

Snowflake sa...

Den här boken var den allra första jag läste i vi-form. Tyckte mycket om den.
Hennes andra (som egentligen är tidigare) är också bra. Mörkare, om tiden när amerikanska japaner internerades.

Jenny B sa...

Jag läste When the Emperor was Divine först, och greps av det allvarliga innehållet men vacklade i intresse mot slutet på grund av att de namnlösa huvudpersonerna förblev så anonyma för mig. Men i den här boken är det kollektiva berättandet riktigt välgjort och fyller sitt syfte väl. Det blev äntligen av att jag läste de här intressanta böckerna därför att Julie Otsuka kommer till Kulturhusets Internationella Författarscen bara om några dagar. Jag kommer inte att hinna gå dit, men det gav mig en anledning att läsa!