måndag 9 februari 2015

Riddley Walker av Russell Hoban

På 1950-talet sysselsatte sig flera science fiction-författare med vad som skulle kunna hända vid ett globalt kärnvapenkrig, eller snarare efter kriget. Hugoprisvinnaren A Canticle for Leibowitz följde mänsklighetens försök till att bygga upp en ny civilisation några sekler efter bomben. Kapprustningen fortsatte, och 1980 raspade Russell Hoban fram en dystrare och beklagligt trovärdig framtidsvision i Riddley Walker.

Boken utspelar sig i det engelska grevskapet Kent dryga tvåtusen år (om de har räknat rätt) efter det som ödelagde samhället. Huvudpersonen Riddley Walker är en av de få som kan skriva, av den anledningen att han av sin far ärvde uppdraget som connexion man. Det är han som skriver ned sin historia, som är ganska svårläst innan man vant sig, därför att ord skrivs annorlunda än idag. Det hjälper att läsa meningarna högt inom sig för att förstå vad som menas; uttalet är ganska likt vårt även om orden används annorlunda.

Då de flesta är icke-läskunniga förs den fragmenterade kunskapen och minnena vidare i liknelser. Tillsammans med språket har namn på platser förvanskats och ofta fått nya innebörder, som tolkas om och blir ingredienser i nya berättelser. Landskapet tycks tala till människorna i drömmar och berättelser som dyker upp i deras huvuden, och ibland är orden och historierna förvrängda två-tre gånger om så att de antingen skapat något helt nytt eller har vridits ända tillbaka till sitt ursprung.

Russell Hobans fascination för talande huvuden noterade jag redan i hans The Medusa Frequency. I Riddley Walkers värld sätter man gärna huvuden på pålar som varnande exempel, men berättar också legender om huvuden som talat i flera år efter sin död. Signifikant är också att det är via en dockteaterföreställning som den kombinerade regeringen/kyrkan sprider nya påbud. Deras berättelser kretsar kring Eusa, och är en fascinerande och sorglig sammanblandning av berättelsen om helgonet St Eustace och händelserna som ledde fram till skapandet av the 1 Big 1, den stora bomben som utplånade civilisationen. The Eusa Story, nedskriven några hundra år tidigare på en ännu mer svårläst form av engelska, är centralpunkten i religionen, som bärare av såväl historien som profetior om vad som skall komma.


Men Punch-dockan som Riddley hittar pekar på den sorgliga sanningen om vad mänsklighetens historia egentligen är; ett evigt förstörande av det som är fint av rent egoistiska skäl. De trasiga människorna som rör sig i landskapet; huvuden på pålar och historier som dyker upp i deras munnar; de är själva som handdockor som tycks styrda av något annat. Men kanske är det som en läsare noterat: The Eusa story är som Gamla Testamentet, och Riddley Walkers berättelse är det Nya Testamentet. I så fall har mänskligheten ett hopp, om vi följer Riddleys slutsats att det bästa är att sluta söka efter makten till varje pris.

Det finns många postapokalyptiska berättelser som fascinerar med sina olika överlevnadsscenarier. Riddley Walker hör tillsammans med A Canticle for Leibowitz till de mest läsvärda: de som skapar starkast bilder och bestående minnen.

Inga kommentarer: