måndag 31 mars 2014

The Hunters av Claire Messud

Den tunna boken innehåller två längre noveller, A Simple Tale och The Hunters. Den senare lider delvis av det jag tyckte gjorde Claire Messuds The Last Life trögläst: långa, invecklade meningar med många kommatecken och bisatser. Men novellerna berättar, i lågmäld ton och med fin psykologisk insikt, var sin historia som samtidigt känns oväntade och trovärdiga.

A Simple Tale låter oss möta Maria Poniatowski, ett hembiträde nära pensionsåldern i en mindre stad i Kanada. Genom tillbakablickar får vi veta hur hon som ung flicka lämnade Ukraina under andra världskriget, träffade sin man och flyttade till Kanada utan att någonsin vända tillbaka. Jämfört med vad hon fick stå ut med under flykten verkar problemen i vardagslivet så triviala - men ändå så stora. Det är fascinerande att få se hennes liv som har förändrats så mycket, och med henne undra vad som finns kvar att i livet.

Den andra novellen har namn efter kaninerna som Ridley Wandor och hennes mor har som husdjur. Huvudpersonens namn nämns aldrig, men hen tillbringar sommaren i ett sjabbigt område i London i våningen ovanför kvinnorna Wandor för att fördjupa sig i sin forskning. Från det att Ridley Wandor knackar på störs berättarrösten av hennes blotta existens, och tillbringar en hel del tid med att irritera sig på henne och fantisera om hennes liv.

Berättelsen rör sig som en mycket långsamt studsande pingisboll då den speglar de båda kvinnorna mot varandra. Som läsare går det att känna sympati för den klumpiga men välmenande Ridley Wandor som välkomnar sin nya granne med fula blommor i en syltburk. Efter hand går det dock att se att berättaren lider av en depression och att Ridley Wandors fnittrande och frågande stör den jämvikt hen kämpat sig till. I ytterligare en vändning får vi veta att Ridley Wandor för grannarna talat om vår berättare som sin bästa vän - fantiserat fram en vänskap som inte fanns där. Senare, med flera fakta på bordet, börjar berättaren igen fundera över hur Ridley Wandors liv verkligen såg ut.

Novellen tecknar flera bilder av hur innehållslöst ett liv kan vara - eller tyckas vara, eller verka för utomstående. Vem minns en människa och hur, när ingen kanske någonsin kände henne? The Hunters är en novell som inte kräver mycket vare sig av sin berättare eller sin läsare, och just därför visar den livets förgänglighet.

Fler böcker av Claire Messud:
The Last Life
The Emperor's Children
The Woman Upstairs

2 kommentarer:

Ingrid sa...

Jag har bara läst Messuds "The Woman Upstairs" men den tyckte jag mycket om- jag blir mycket nyfiken på de här novellerna. Tack för en fin recension.

Jenny B sa...

Vad glad jag blir över att du blir intresserad av The Hunters! Jag hoppas att du läser den och också tycker om den.