lördag 26 oktober 2013

Fantastika 2013, lördagen del 3

Dark Fantasy
På ett konvent med flera parallella spår kan man ibland missa något för att två intressanta pass pågår samtidigt. Andra gånger väljer man det mest intressanta av något man inte känner till eller intresserat sig för tidigare. Genren Dark Fantasy hör inte till mina favoriter, men det var ändå intressant att höra Linnéa Anglemark, Marianna Leikomaa, Steven Savile och John Meaney berätta om sina favoriter och vad som fick dem att dras till Dark Fantasy.

Steven Savile berättade att han som barn såg skräckfilmer på TV varje fredag - men bara första timmen, för sedan var det läggdags. Därför fick han aldrig se avslutningen, så i hans minnen dog aldrig Dracula! Han bodde dessutom vid en kyrkogård, så hans tankar var morbida i alla situationer och hans känsla var att "good guys never win". Han vill med sina böcker gå tillbaka till Anne Radcliffes ideal med böcker som får dig att känna obehag.

Stockholm från istid till framtid
Med understöd av kartbilder från Sveriges Geologiska Undersökning visade Martin Rundkvist hur området som nu är Stockholm har förändrats och kommer att förändras under det hisnande tidsperspektivet femtontusen år. Svindlande och inspirerande!

10000 år f.Kr. var Sverige täckt av inlandsis ned till Småland - hundratals meter med smutsig is, innehållande klippor och grus från hela landet. C:a 9600 år f.Kr. började avsmältningen och istäcket drog sig uppåt. Strax efter isgränsen följde växtlighet, renar, sälar och människor.

6000 år f.Kr. var det vatten överallt i Stockholm och dess närområde, med undantag för några öar i Tyresö som nu är bergstoppar. Efter branden där för några år sedan kunde man finna boplatser med lämningar efter säljägare, modiga och uthålliga människor som måste ha paddlat ända från nuvarande Kolmården eller Malmköping i Södermanland, vilket var närmaste kust.

4000 år f.Kr. kan man se små holmar i det vi nu kallar Stadshagen, Skansen, Sofiaberget, Tantoberget och Skinnarviksberget (specifikt cruisingområdet).

2000 år f.Kr. syns Kronobergsparken, stora delar av Södermalm och flera andra områden på samma avstånd i en ring kring det som nu är Centralen.

År 1 A.D. syns mer av allt och äntligen litet av Gamla Stan. Brunkebergsåsen är en isälv där mycket material dumpades då älven rann ut i det större vattendraget. Samtidigt i övre delar av Sverige fanns det bondgårdar, men några sådana lämningar från den tiden har man inte hittat i stockholmsområdet. År 1250 e.Kr. anlades Stockholm.

Kartan för år 3000 e.Kr. visar hur alla Stockholms öar växt ihop till fastland, och hur nya sjöar har uppstått till exempel över Årstafältet. Framöver räknar man med att landhöjningen avtar i hastighet. SGU:s kartor tar dock inte hänsyn till höjning av vattenlinjen på grund av högre temperaturer och smältande isar. Därför är de kartor som visar prediktioner för Stockholm (och övriga delar av landet) 17000 år in i framtiden inte helt tillförlitliga. Men ändå fantasieggande!

Space Opera in the 2010's
Precis som med Dark Fantasy-seminariet tog jag plats på Space Opera-seminariet inte av tvång men för att eventuellt få lära mig något nytt om en genre jag inte alltid föredrar. I panelen satt Michael Cobley och John Meaney och småpratade.

Båda inspireras av ett ganska vetenskapligt perspektiv för sitt skrivande: John Meaney är alltid medveten om att vi lever i ett 13,7 miljarder år gammalt universum och består av miljontals celler och bakterier. Efter sin Masters-degree började han skriva en historia i veckan och skickade iväg dem till olika magasin och förlag. Efter ett tag började han gå tillbaka och gå igenom sina berättelser för att se vad de innehöll för misstag, och fann en gemensam nämnare: overexplaining. Det misstaget begår han inte nu längre, säger han. Michael Cobley skrev å sin sida sin mörka berättelse Shadowkings för att bearbeta ett krossat hjärta, så han ställde sig frågan "What if the dark lord won?"

Efter en hel dags intressanta diskussioner var jag litet snurrig i huvudet och tog en timmes paus, innan jag gick tillbaka till lördagens sista paneldebatt klockan tio.

Omöjliga sf- och fantasyvärldar
Torill Kornfeldt (biolog), Helena Kiel (geolog) och Martin Rundkvist (arkeolog) fick tillfälle att prata av sig om världsbyggen där de hittat logiska missar som kanske inte alla ser. Några exempel med världar där stillsamma jordbrukssamhällen lever parallellt med industrialiserade samhällen är inte så omöjliga - vi ser detsamma i vår värld. Det kan vara svårare att smälta att en samhällmodell förblir precis densamma under tusen år utan att utvecklas, eller att man efter tusen år av krig med svärd går över till jordbruk.

Moderator Ylva Spångberg som översatt femton böcker av David Eddings berättade dock underhållande om hur det i hans värld tycks finnas ett land med bara jordbrukare, ett land med bara köpmän, ett land med bara präster och ett land med bara adelsmän plus två trälar som kunde beklaga sig över hur tungt det var. Och i varje land fanns bara EN färg till tyg, för alla från ett land bar kläder i samma färg. Likaledes hade alltid gardiner och mattor i ett rum samma färg i alla böcker fram till nummer tretton, då det plötsligt kunde variera mer. Hade hans fru hjälpt till att skriva det?!

Planeter där hela planeten har samma klimat, eller växtlighet, eller statsskick eller språk är också anomalier. Än värre kan man stöta på planeter utan atmosfär men med snöstormar (t.ex i Dan Simmons Hyperion). En fin avrundning var att höra, på tal om att det faktiskt finns en stor mängd skalbaggsarter i vår värld, när Terry Pratchett låter det sägas att "guden för Evolution tycker att det är jobbigt att folk dyrkar honom, när han bara vill hålla på med sina skalbaggar".

Inga kommentarer: