För tre år sedan såg jag tavlor av Louise Dorph som väckte min fantasi. Motiven var segelbåtar och natur - harmoniska semesterbilder - men i icke-naturliga nyanser av grönt, brunt och lila. I sitt djupa lugn var de riktigt spännande.
På sin nya utställning på Angelika Knäpper Gallery har Dorph målat nya tavlor med samma metod, där hon tar bort alla konturer men ändå låter färgfälten vara tydligt åtskilda. Färgskalan är närmare den naturliga, men nu avbildas huvudsakligen människor, och de saknar alla ansiktsdrag. Huvuden utan ansikten kan vara mycket kusliga, men här är de inte det. Färgfälts-tekniken, färgvalen och motiven gör att varje tavla utstrålar lugn.
Det är sympatiskt att skillnader i hudfärg och klädsel suddas ut och att alla avbildade blir till människor, människor man inte kan ha förutfattade meningar om. Men det gör också att alla personer blir anonyma. Jag tycker att tavlorna är dekorativa på sitt eget sätt, men jag förstår inte idén bakom dem och kan inte komma på någon egen förklaring.
Länk till Angelika Knäppers sida om Louise Dorph
På sin nya utställning på Angelika Knäpper Gallery har Dorph målat nya tavlor med samma metod, där hon tar bort alla konturer men ändå låter färgfälten vara tydligt åtskilda. Färgskalan är närmare den naturliga, men nu avbildas huvudsakligen människor, och de saknar alla ansiktsdrag. Huvuden utan ansikten kan vara mycket kusliga, men här är de inte det. Färgfälts-tekniken, färgvalen och motiven gör att varje tavla utstrålar lugn.
Louise Dorph, Jusufu (2011)
Det är sympatiskt att skillnader i hudfärg och klädsel suddas ut och att alla avbildade blir till människor, människor man inte kan ha förutfattade meningar om. Men det gör också att alla personer blir anonyma. Jag tycker att tavlorna är dekorativa på sitt eget sätt, men jag förstår inte idén bakom dem och kan inte komma på någon egen förklaring.
Länk till Angelika Knäppers sida om Louise Dorph
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar