måndag 21 november 2011

Pnin av Vladimir Nabokov

Timofey Pavlovich Pnin är rysk emigrant utkastad i femtiotalets Amerika. Han är litet disträ och försöker hålla sig på rätt köl i det nya landet. Där har han en tjänst som lärare i ryska på ett litet universitet. Ahh, en liten akademisk miljö med (halv-)gamla excentriker! Där kan man väl få odla sin originalitet? Men till och med bland de andra professorerna är Pnin en kuf.

Den moderna tiden och det nya landets seder är ofta främmande för Pnin. Men med sitt lättrörda sinnelag och sin strikta känsla för rutiner skulle nog Timofey Pnin hittat saker att oroa sig över och kollegor att locka till fniss med sina invecklade klagomål. Nabokov låter oss skratta åt Pnin i dråpliga situationer, utan att plåga sin huvudperson alltför mycket.

Den före detta hustrun Liza, som så praktiskt lämnade honom efter att han emigrerat med henne till USA, ber honom att något litet ta sig an sonen hon fick med älskaren som hela tiden väntat i bakgrunden. När tonårspojken för första gången skall besöka Pnin i hans hyresrum, har han skaffat en fotboll och konverserar med pojken på sin komplicerade engelska:

I will now speak to you about sport. The first description of box in Russian literature we find in a poem by Mihail Lermontov, born 1814, killed 1841 - easy to remember. The first description of tennis, on the other hand, is found in Anna Karenina, Tolstoy's novel, and is related to year 1875. In youth one day, in the Russian countryside, latitude of Labrador, a racket was given to me to play with the family of the Orientalist Gotovtsev, perhaps you have heard. It was, I recollect, a splendid summer day and we played, played, played until all the twelve balls were lost. You also will recollect the past with interest when old.

Vladimir Nabokovs Pale Fire är en av de mest intelligenta och intrikat humoristiska böcker jag har läst. Den tunna romanen Pnin (ursprungligen publicerad kapitelvis i The New Yorker) innehåller en humor som är mindre subtil, men inte tillräckligt uppskruvad för min smak. Historien och språket haltar fram i ojämnt tempo, litet som Pnin själv. Den lille stofilen! Han har mina sympatier, där han skramlar fram i sin bil.

Inga kommentarer: