lördag 24 juli 2010

Dusklands av J.M. Coetzee

Redan i första meningen sätter Coetzee in sig själv i handlingen.

Coetzee has asked me to rewrite my essay.

Det är hans debutbok, Dusklands från 1974 (Skymningsmarker på svenska), en tunn bok i två delar med väldigt skiftande karaktär. Det är intressant att se att Coetzee redan här placerar sig inuti berättelsen han skriver, även om han gjort det mycket skickligare i senare böcker.

Den första delen ger ordet åt Eugene Dawn, en man som analyserar USA:s krig i Vietnam ur en mytologisk synpunkt. Vi får läsa mycket (litet väl mycket) av och om hans utredning, men hans redogörelser är genomsyrade av paranoida tankar om hans handledare Coetzee och bitterhet över familjelivet, som egentligen verkar oproblematiskt.

Bilderna Dawn sysslar med dagligen är konkreta tecken på hur den amerikanska krigsmakten positionerar den vietnamesiska motståndaren som en avhumaniserad fiende som det är rätt att slå ned. Det är inte svårt att tänka sig att det hjälper till att dra ned mannen i sinnessjukdom, men det händer litet för lättvindigt i boken. Som att vi alla skall nicka och tänka "klart man blir galen av att se sådant, det vore ju galet om man inte blev det".

Den andra långnovellen sägs vara en redogörelse nedtecknad av förfadern Jacobus Coetzee och editerad av fadern till våra dagars J.M. Coetzee. Förfadern är en holländsk nybyggare i Afrika, med landområden, buffelhjordar, vapen, slavar och en oerhört rasistisk syn på de Hottentots och Bushmen han möter. De första sidorna är riktigt plågsamma att läsa i sin kyliga nedlåtenhet och sina fördömande kategoriseringar. Det blir nästan mer obehagligt att i efterordet läsa hur Jacobus Coetzee noggrant undersökt och klassificerat floran, faunan och geologin i områdena han rörde sig. Men urinnevånarna han mötte var bara material för slavar, olägenheter eller fiender att utrota.

Jag tycker inte att boken är särskilt väl skriven. Temat hur de som ser sig som härskarmakt utpekar en annan grupp som omänsklig och kriminell för att rättfärdiga sitt krig mot dem, har Coetzee utformat mycket bättre i Waiting for the Barbarians, en av hans allra bästa böcker. Jag kan tänka mig att debutboken Dusklands antogs i en våg av allmän välvilja mot författare som ville undersöka den vite mannens skuld. Eftersom den blev startskottet för begåvningen J.M. Coetzees författarkarriär, är jag ändå glad att den blev utgiven.

Fler böcker av J.M. Coetzee
Boyhood
Elizabeth Costello
Slow Man
The Childhood of Jesus

Inga kommentarer: