Historien om Elektra är fasansfull. Kung Agamemnon är mördad och hans änka Klytaimnestra och hennes älskare Aigisthos har tagit över makten. Full av tankar på hämnd önskar dottern Elektra deras död. Hon är mindre tveksam än Hamlet, men några steg närmare galenskapen. Hennes hat uttrycker sig både i vad hon säger och i musiken som beledsagar henne. Alla på scenen är klädda till fest, särskilt Klytaimnestra i sina gnistrande smycken, utom Elektra som är klädd i svart med håret löst hängande.
Elektra vill få med sin syster i hämnden, men unga Chrysothemis, i karamellsöt rosa klänning, vill älska och få barn, och vill som alla andra låta det förflutna ligga. Den siste som kan hämnas är deras bror Orestes, men det kommer bud om att han har dött i främmande land.
Musiken är dramatisk från första början, och många av duetterna skaver riktigt mot varandra. Harmonierna lättar först upp när Chrysothemis sjunger om sin längtan efter att bli mor, och när Orestes återvänder i hemlighet och Elektra känner igen honom. Operan är kort och intensiv, men det är faktiskt litet tungt att lyssna på så starka känslor av hat och hämnd. Alla sångare är utmärkta, men jag känner mig ändå lättad när jag går ut från operan.
Länk till Kungliga Operans sida om Elektra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar