söndag 21 december 2008

Vem är rädd för Virginia Woolf på Stadsteatern

När man har sett filmen med samma namn, den välkända mardrömsskildringen med Richard Burton och Elizabeth Taylor, behöver man se den igen på scenen? Ja, det behöver man! Stockholms Stadsteaters uppsättning med Pia Johansson och Dan Ekborg i huvudrollerna är otroligt bra och sevärd!

George (Dan Ekborg) och Martha (Pia Johansson) har varit gifta i 23 år. De känner varandra alltför väl och vet hur de skall driva varandra till vansinne. Vilken otur för det unga nyinflyttade paret Nick (Shebly Niavarani) och Lillan (Liv Mjönes), som väl förväntade sig en mer konventionell efterfest hemma hos sina nya kollegor på universitetet.

Nick och Lillan försöker konversera artigt, men allt de berättar, inklusive deras egna livslögner, bleknar bredvid George och Martha. Grälen rasar som stormar. Martha hånar sin man för hur misslyckad han är i hennes ögon, hon säger att hon ser honom som ett ingenting bredvid de yngre, ambitiösare professorerna, och det finns ingen gräns för vilka av hans innersta hemligheter hon hänger ut till beskådan. Det värsta George kan göra mot henne är att vara likgiltig inför hennes provokationer, ända tills han vänder allt genom att även slå sönder hennes eget självbedrägeri.

Dan Ekborg gör sin roll som muttrande, resignerad akademiker väl, men föreställningens gnistrande medelpunkt är Pia Johansson. Hållning, ansiktsuttryck, intonation och röstläge - inte en ton är fel när hon växlar från intellektuella sarkasmer över rasande vrål till en viskad snyftning. Så bitter och elak som Martha är, så är hon så himla, himla snygg och läcker och full av kraft att jag inte kan släppa henne med blicken. Även om inte medspelarna, handlingen, regin och scenografin varit bra, hade den här uppsättningen av Vem är rädd för Virginia Woolf varit sevärd bara för hennes skull.

Länk till Stadsteaterns sida om Vem är rädd för Virginia Woolf

Inga kommentarer: