lördag 22 mars 2008

Protokollen av Imre Kertész och Péter Esterházy

Den tunna, vackra boken Protokollen innehåller två noveller med liknande tema: författaren, berättaren, reser med tåg från Budapest till Wien. Likheterna och olikheterna blir förstås extra tydliga när man läser dem efter varandra.
Den första novellen, Protokollet, är skriven av Imre Kertész. Han beger sig på resa till Wien. Han längtar efter miljöombytet, Wien ligger nära och han är inbjuden att ta emot ett stipendium från Institutet för Antropologiska Studier. En civiliserad tågresa mellan två civiliserade länder. Vad kan komma emellan? En tulltjänsteman utan medkänsla men med en detaljreglerande byråkrati i ryggen. Kertész har med sig otillåtet mycket österrikiska schilling, och undlåter att nämna det på tillfrågan från tullaren. Han tvingas av tåget och förhörs av tre allvarliga tjänstemän, och naturligtvis beslagtas det överskjutande beloppet. Medan detta pågår dras Kertész' tankar till såväl Kafkas Processen som hans egen roman Fiasko. Vad är det för bakgrundshistoria och förväntningar som driver tjänstemannens meningslösa översitteri och den utpekades defensiva svar? Hur modernt är ett land som tillåter detta att hända; den inbitna rädslan för överheten, den godtyckliga pennalismen?

Péter Esterházys Wienresa, berättad i novellen Liv och litteratur, drivs inte av någon reslust, tvärtom. Han skulle hellre slippa resa, och hans onda rygg påminner honom om hur han blir äldre och mer och mer orörlig. Men i hans fall träder en professionell massös in och återbördar honom till liv och hälsa. Att hennes son dör medan hon behandlar honom nämner hon i förbigående, utan att begära medkänsla. Så från Kertész' kärlekslösa samtid, där man måste dölja sin egen smärta men aldrig glömmer hur omänskligt det tvånget är, är vi bara några år senare i en värld där vi inte ens räknar med sympati från våra medmänniskor.

Det friktionslösa spelet mellan människor återspeglas i Esterházys eget möte med en tulltjänsteman som ställer samma fråga om medhavda schilling, här helt utan efterräkningar. Det lidelsefria meningsutbytet får honom att tänka tillbaka på Kertész' novell. Landet är ännu friare nu; möjligtvis även mer historielöst, för hur många har nu personliga minnen av att hunsas av tjänstemän lika grymt? Men rädslan är inte helt borta. Liksom Kertész' reaktion återspeglade århundradens förhållningssätt till överheten, är nu Kertész' erfarenhet en del av den mylla
som idag Esterházy får sin livshållning ifrån. Mer självständig, men aldrig helt säker.

Inga kommentarer: