torsdag 8 november 2007

Rita Lundqvist på Galleri Lars Bohman

I många år har Rita Lundqvist målat stillsamt poserande flickor i olika situationer. Även när de småler har de allvarsam blick; även när de är svävande änglar är håret och kläderna i ordning. I sina oberörda ansiktsuttryck liknar barnen ikoner, och liksom de helgon som avbildas på ikoner kan de vara såväl offer som kraftfulla aktörer.

Varje tavla har ett kort namn av en detalj eller vad som händer i bilden. De flesta låter oskyldiga nog, som Stege, Springer, Termos, även om en del har mer dramatiskt namn och handling, som Svepning eller Änglar. Men de vardagliga titlarna och den naiva gestaltningen gör motivet bara ännu mer gåtfullt och intressant.

I de sex nya målningar som visas på Galleri Lars Bohman har även pojkar dykt upp som figuranter. Och till skillnad från de tidigaste målningarna, där vi bara fick se brunhåriga flickor, har en del av barnen nu också blont eller svart hår. Pojkarna går på promenad som stiliserade nordiska faraoner, eller står uppställda med utåtpekande tår och obegripligt utvald rekvisita.

Den återhållna färgskalan och det precisa måleriet är lika fulländat som tidigare. Varje målning säger mig att den innehåller mer historia, mer handling och mer allvar än jag kan föreställa mig. För mig blir det en kommentar till barndomen, där lekar är viktigare och hårdare än vuxna ser, och därifrån också en kommentar till mänskliga relationer i alla åldrar. Den tvådimensionella figurerna och de platta perspektiven har mer djup än ögat ser, och det får tanken att svindla.

Länk till Galleri Lars Bohman

Inga kommentarer: