tisdag 16 oktober 2007

TV av Jean-Philippe Toussaint


Toussaints bok Monsieur roade mig när jag läste den för många år sedan. Även den tunna romanen TV är en humoristisk pärla i samma lakoniska stil. Huvudpersonen skall skriva en avhandling om Tizian. Redan i valet av hur han skall stava till Tizian (Titian? Le Titien? Tizian Vecelli? Tizian Vecellio?) börjar han tveka. Men han säger till sig själv att det finns två olika sätt att skriva sin avhandling: antingen att börja skriva direkt, eller att vänta, insupa fakta i lugn och ro och inte börja skriva förrän efter några månader. För honom själv känns den senare metoden som vägen till framgång.

Trots sin avslappnade inställning till skrivandet, känner vår protagonist att han bör ge det så mycket tid som möjligt. För att ytterligare ta vara på tiden bestämmer han sig för att sluta på TV. Men inte utan att fundera över sitt beslut ordentligt. Han hittar också många undantag då han borde få titta på TV, och undanflykter för de gånger han ändå slår på TV:n och tittar i några timmar.

TV är inte den enda distraktionen vår huvudperson har att kämpa mot, men det är TV:n som är svårast att kämpa emot. Dess lockelser gör sig påminda flera gånger varje dag, och att stå emot dem tar mer tid och energi än att ge efter och knäppa på flödet av bilder och prat.

När man skriver på sin avhandling, kan förhållandet till ens handledare variera från vänskap till fientlighet över ren rädsla. Hurdan ens relation än är, finns det nog ingen som vill uppleva mardrömmen att stöta på sin handledare när man är spritt språngande naken. Det är just vad bokens huvudperson råkar ut för, när han råkar promenera in på en nudiststrand och klär av sig för att bada. Hans handledare, i sällskap med författaren Cees Nooteboom, är förstås påklädd, och försöker lätta upp stämningen genom att bjuda med sin adept på lunch. Boken är full av liknande välmenande men obetänkta infall som leder till pinsamma situationer. I vanliga fall blir jag stressad och generad av att läsa eller se sådant, men här är de så avspänt och humoristiskt genomförda, att jag bara kan luta mig tillbaka och skratta förnöjt.

Inga kommentarer: